Igår gjorde mamma och jag stallet tillsammans. Mamma släppte ut hästarna i en hage och jag skulle lägga ut hö i en annan. Jag kom med höpåsarna vid dörren precis när en av hästarna sprang ut. Hästen blev då lite rädd för mig och sparkade bakut rätt upp i luften. Sparken träffade höpåsen och min hand. Det gjorde (ursäkta uttrycket) skitont i handen. Men egentligen var jag inte så orolig för handens skull. Både jag och mamma fick istället en uppenbarelse om hur fort det verkligen kan gå. Hade jag bara varit en halv sekund snabbare hade sparken träffat mig rätt i huvudet. Inget illa om hästen överhuvudtaget, egentligen var det ju jag som var lite klantig. Och ja visst ska man kanske inte tänka "tänk om....", men det här kunde verkligen ha gått illa. Otur att sparken träffade handen men desto mer tur att jag inte fick en spark i huvudet. En ordentlig påminnelse om hur kraftfulla våra kära vänner är och hur lätt det är att en olycka händer! Var rädda om er därute!
// Vickan
Kommentera