Idag blev det en riktigt wow-känsla här på morgonen, av ett ridpass som egentligen började ganska så uselt.

Jag red Wille först. Det var blåsigt, på morgonen, hans kompisar hade fått gått ut, Vickan longerade en unghäst samtidigt och det var nya människor runtom kring- allt som möjligtvis kan stressa upp honom. Wille som gått så bra nu på sista tiden var riktigt taggig och uppspelt redan vid uppvärmningen. Och när han tappar minsta lika fokus så hamnar jag i gamla banor och trillar tio steg bakåt på ett enda ridpass. Jippie. Men idag så tog jag en lång skrittpaus när jag kände att det inte kommer att lösas på det vis jag gör nu. Jag tänkte efter; vad är det jag vill uppnå, vad är det jag vill och vad är mitt mål. Vad är det viktigaste. I tur och ordning så kom jag fram till att fart, riktning, takt och sist form är min mantra på honom. Formen har tidigare legat i första hand då han alltid i sitt liv gått i alldeles för hög form men om jag inte kan reglera fart och väg- hur ska jag då kunna kontrollera formen utan att hålla fast honom?

Så där satt jag i minst tio varv, på kvartslinjen och försökte vara så liksidig som möjligt och ha tålamod likt hela Sveriges befolkning medan Wille försökte på alla sätt slippa undan det tråkiga arbetet. Efter ett tag kom vi tillbaka till hur det brukar vara- och om inte bättre! Han blev lugn, taktmässig, stabil och sökte sig lång och låg av sig självt. Tyvärr är jag lite av en sådan som måste uppfinna hjulet själv för att verkligen förstå, spelar ingen roll om jag vet hur jag vill att han ska gå, mamma har sagt samma sak och jag har haft flertal lektioner för Åsa som rör just det ämnet- om jag inte kan komma på det själv och känna det när jag rider.

Efter passet med Wille blev jag superinspirerad och ville få samma känsla på Fille, få bort fokus på handen och formen och istället lägga det på att få kontrollen i sätet istället. Hon gick dunderbra hon med idag och jag tror absolut att det här sättet kan hjälpa mot hennes tittighet. 

Jag kände verkligen att jag växte som ryttare idag. Mitt tankesätt har ändrats ganska drastiskt då jag nu tror att hästen aldrig har dåliga dagar, det är bara vi som ryttare som inte har lärt oss än hur vi ska kontrollera hästen i alla lägen, för när du gör det- ja, då kan det inte gå dåligt. Man slutar verkligen aldrig lära sig från dessa djur, hur långt man än har kommit.
 

Bilder från ett videoklipp här om dagen på en av mina två fantastiska små pållar!

/Julia

1 kommentarer

Christina Blomquist

31 May 2015 08:14

Kloka ord som är så lätt att glömma!

Kommentera

Publiceras ej