Som ni vet var jag och mamma på meeting i Högbo i helgen. Man kan gott säga att vi fick oss en resa.. Lördag förmiddag for vi iväg i god tid innan min start tio över tre, allting rullar på och det kändes toppen att Fille skulle hinna stå i boxen en stund, jag hinna se några starter och mamma samla nerverna.
Är man frussen av sig och skimmel så blir man tyvärr inpackad.. Men hon är fortfarande charmig!
Men i Tierp beslöt sig lastbilen för att hoppa i Neutralt läge och med många försök får vi inte tillbaka den till automat. Efter en stund stänger vi av för att se om en omstart kan pigga upp bilen. Istället för att göra just det så har nu ettans växel gått i, vilket innebär att man inte kan starta motorn på automatbilar. Mamma lånar verktyg av grannar, ringer kunniga om råd osv. men ingenting tycks hjälpa. Så där står vi fast, precis utanför en rondell 10mil hemifrån med en häst i lasten. Att tävla känns som en oändlighet bort.
Det slutar med att vi får ringa efter bärgare som kan bogsera bort lastbilen till en verkstad inte mer än 1km bort. Fille fick gå en liten tur längs vägkanten, på trottoar och över övergångsställen. Tur att hon är snäll. Bilisterna i området tyckte det var väldigt lustigt och kassörskan på macken mitt emot verkstaden frågade glatt om vi var ute på en promenad i höstvädret.
När vi ska ringa till anordnarna på tävlingen och säga att vi inte kan starta den helgen så ber dem oss att vänta en stund. Några minuter senare har de hittat en snäll hästpappa som kommer och hämtar oss med deras lastbil, ändrat om så att jag får rida sist i klassen och ordnat en bil som vi kan ta oss till och från boendet med. På söndagen kom Vickan med bil och lånetrailer för att hämta hem oss strandade. Alltså lyckades vi komma i tid, rida båda klasserna den helgen och få använda rummet vi hyrt. Hur snälla människor finns det inte? Stort tack till alla som har ställt upp och ni bakom Högbo RK som snorde ihop säcken! Jag återkommer om lastbilens framtid så fort den är bestämd..
Fille gick halvbra båda dagarna, första var hon ultraspänd och andra dagen hade vi massa missar, förövrigt var hon fin. Hon kändes dock lite trött och grinig under hela tävlingen så hon ska nu få några veckors välbehövlig vintervila för att komma ikapp. Vi har ju övat ganska mycket tramp och tävlat lite mer nu på sistone så hon kan säkert vara lite sliten både mentalt och fysiskt. Då blir det istället mer fokus på Wille och en chans att hjälpa Vickan med alla hennes hästar.
Ha en forsatt fin, nu regnig, höst allesammans!
Är man frussen av sig och skimmel så blir man tyvärr inpackad.. Men hon är fortfarande charmig!
/Julia
1 kommentarer
mormor
09 Nov 2015 19:30
Vilken helg ni hade, jobbigt att bilen gick sönder,hoppas den går att fixa utan allt för stora kostnader. Tur med alla snälla människor som hjälpte er.
Kommentera