Sitter nu i bilen på väg hem efter fyra fantastiska dagar i Vemdalen! Kroppen är lite stel och mör efter långa dagar i backen, men shit så kul det har varit! Som vanligt har jag utnyttjat varenda minut i backen. De andra förstår sig inte riktigt på mig eftersom jag aldrig tröttnar på att nöta, haha! Men man blir ju liksom så glad av det! Nu längtar jag dock efter att komma hem och mysa med mina hästar.

Kramar 
Vickan
Som när man var liten natten innan julafton har jag inte kunnat sova under i princip hela natten. Varför? Jo för att det är idag som vi ska åka till fjällen. Haha, jag vet att jag är lite töntig, men jag älskar verkligen att åka skidor! Att det var fullmåne i natt och att jag var på en spännande föreläsning om affärsidéer under gårdagen kan ju i och för sig ha haft en bidragande del det med. Men jag är sjukt taggad på lite skidåkning! 

Trots att jag hänger med hästarna ett x antal timmar varje dag så kändes det ändå vemodigt igår när jag visste att jag inte skulle se dem på fyra dagar.  Men nu ska jag ha kul de här dagarna i Vemdalen, trots att mina lurviga kompisar inte är med mig. 



// Vickan
Redan första steget som Fillifjonkan klev in innanför stalldörren förstod vi att hon var speciell. Då var hon tre år och såg ut som en riktigt Fillijonka med 4dm lång man och 6cm lång päls, men söt som socker var hon! Vi gav oss på manen direkt. Vad tror ni världens skönaste häst gör då? Jo, hon ställer sig och njuter med hängande grimskaft, helt lös på stallgången. Detta trots att hon var tre år och att hon precis hade anlänt till ett helt nytt ställe. Redan där fångade hon våra hjärtan! 

Därefter har hon bara fortsatt i samma bana, som till exempel när lillebror Oscar (som då också var tre år) brukade skritta av henne ibland medan jag mockade ridbanan. 

Fillifjonkan har även små egenheter för sig som gör henne extra personlig och speciell. Som till exempel de ljud hon har för sig ibland, typ som när hon tycker att vi är alldeles för långsamma med mashen från St Hippolyt (som hon ju älskar) på kvällen. Då gnäggar hon riktigt sådär mörkt som att hon vill säga "hallå, jag då?!". 

Fillifjonkan älskar även fulspälsar och står gärna i timmar och leker med mulen i de fuskpälsar som vi har på stalljackorna. Så efter detta blir ni kanske inte så förvånade när jag berättar om vad jag hittade när jag kom ner till stallet igår. Där stod Fillifjonkan lös på stallgången medan Julia bokstavligen låg emellan hennes ben. Att hon dessutom klippte henne samtidigt är bara ännu mer galet. Haha! Jag vet att det är långtifrån säkert, men jag måste säga att de var otroligt söta!