Dagarna bara rusar förbi i vanlig ordning. Även om det känns som att jag hinner med mycket om dagarna så skulle jag önska att det fanns fler timmar på ett dygn. När man jobbar heltid, har sex hästar i träning och ett antal lektioner i veckan, då får man pussla och planera för att få ihop tiden. 

Jag kan i alla fall lyckligt berätta att jag nu kan trava på våra ”småkillar”. De är ju så otroligt känsliga och lyhörda för allt som händer och vi har därför fått lägga ner lite extra tid på ”insittningen” för att undvika incidenter. De känns väldigt mjuka och fina så jag känner mig hoppfull inför framtiden.

Precis som Julia skrev i föregående inlägg så blir det många vändor till ridhuset nu när vintern är här på riktigt. Hästarna känns fina och jag är extremt taggad till vårsäsongen drar igång. Idag är det också dags för de första Åsa-träningarna för året. Jag har en sådan ”otur” att Julia stänger på dagis idag, så då kan jag ta med mig två hästar till träningen. Ska bli så kul!! 



Igår var det dags för Väddö hästsällskaps KM. Det här är tredje året i rad som jag är med. Eftersom det är en ganska liten tävling så passar den alltid väldigt bra för de nya förmågorna att testa sina vingar. I år var det Thaleia och Danza som fick följa med. Jag hade inga förväntningar överhuvdtaget, båda är väldigt coola, men man vet aldrig hur de är när de kommer bort till nya miljöer.  Båda skötte sig dock jättebra! Jag hade absolut inte kunnat förvänta mig mer av dem. Danza blev lite trött och eftersom hon är ganska stor så blev det lite vingligt, men i övrigt gjorde hon precis det hon skulle och kom trea. Thaleia gick som en klocka genom hela programmet vilket slutligen även ledde till en vinst! Jag känner mig väldigt glad och förväntansfull över att få ha så fina hästar i stallet. Det känns lovande för framtiden! 
// Vickan
Eller Mickes som han även kallas, är f. 02 e. Don Primero- Cortez. Vi köpte Micke bara några månader gammal efter att ha sett honom på fölmönstringen. Sedan dess så är det i princip bara jag som har suttit på honom och har alltså då ridit in och utbildat honom själv. Vår resa har inte varit lätt, som ung var han en olycksfågel och jag endast tolv år när han var tre. Kanske inte den bästa första stora hästen då han är lång och stor åt alla håll och kanter, dessutom har han ett ganska varierat humör men vi har tragglat oss fram och nu har vi t.o.m startat Intermediaire.

Vi har en lång resa kvar tills vi nåt målet men han har kvaliteterna för det och jag tro absolut att vi kan komma dit med envishet och mycket träning. Det vi satsar nu på är att få honom jämn i humöret så man slipper vara nervös över om han tänker sköta sig eller inte på tävling. Han kommer dock alltid vara min och stallets egna king!