systrarnalogard.blogg.se

Eftersom vi ej har tillgång till skrittmaskin så är det bara för mig att dra på bekväma skor och sätta fart, lika glad är nog Wille för det då han älskar att vara ute i skogen. Man ser verkligen hur han njuter och ivrigt traskar på med långa kliv. När det är dags för rond två brukar det ofta ha blivit så pass mörkt att vi får hålla oss på banan där vi har timer på lamporna, vilket gör att jag kan ställa in och hålla koll på hur länge han har skrittat, så när lamporna släcks- ja då hat vi gått våra 20 minuter. Mycket bättre än skrittmaskin, eller hur? *host*

Tror ändå att hästen är lyckligare och håller gnistan vid liv om han får göra något nytt varje dag, gå olika stigar och se nya saker. Hålla sig stimulerad och lyfta på fötterna än att gå timme in och timme ut i en cirkel där en maskin bestämmer när det är dags att byta varv.

Jag låter Wille gå utan täcke när väder tillåter för att lufta pälsen och slippa skav, han står ändå större delen av dagen med termotäcke i boxen. Efter varje gång så får han sig en lång ryckt, oljade hovar och slicksten- han ska inte få känna sig bortglömmen bara för att han är skadad. Tror aldrig att han har varit så här blank! Han ser verkligen inte sliten ut och det ska jag upprätthålla, han börjar även kunna äta bättre nu efter operationen och har gått upp alla kilon han tappade, plus lite mer. Jag vill bara sätta fart och rida nu när han är så fin! En månad kvar och så får jag ju det.

/Julia